Imadeit

Och det är så en ätstörning fungerar...

Oftast så är det så att man har tänkt att man att något inte är bra för mig för då blir jag stor tex.... Och då handlar det ju om att man verkligen har prentat in den tanken att just den grejen är farlig för mig!! Och till slut så blir det en "verklig fara" och kroppen och man själv aggerar där efter... precis samma princip som flykt om det skulle komma något och jaga en... På samma sätt fungerar den tänkta faran!!

Det man då måste göra är att vända den tanken, till en positiv affirmation.. eller tanke då!!

Ex. "Min kropp behöver mat", "Jag är lika mycket värd som alla andra"!

Och så vidare...

Och sedan då att man skall ha de framför sig när man hamnar i situationer när den tänkta faran inträffar, och ha en sådan lapp i bakfickan så man kan ta upp den när något känns jobbigt och när den tänkta faran (tanken) kommer!!

För att då omvända den tanken till den possitiva affirmationen!!

För gör man det tillräckligt länge och många gånger så har det samma effekt som när man från början har omvandlat sin negativa tanke!!

hmm nu blev det lite krångligt kke!!

Men bara fråga om det är något mer specifikt ni vill veta så skall jag utveckla det hela på ett bättre sätt;P

Men jag kan ju säga att jag fick jobba mycket med detta när jag låg i Varberg.. Och det kan tyckas vara skit å pannkaka av det hela.. Och de tyckte jag med När jag skrev ner mina Affirmationer på en lapp.. som jag sedan hade framför mig på matborden när jag åt.. men det hjälper faktiskt i det långa loppet!!

Det är ju det.. Det tar tid!! Man vänder ju inte en tanke på en dag!!

Utan det är något man får jobba starkt och mycket med!! Precis som man fick göra för att från början när man fick fram sin tänkta fara!!!

För när man är i en anorexi så känns det så totalt jävla meningslöst just i stunden.. Man vet inte vad som kommer och inte riktigt heller vad man skall kämpa för!!

Och det gör ont, så inni h*vetes ont att ta sig ur en ätstörning, gå emot tankarna, gå emot sin medpassagerare!!!

Och då gick jag runt i rummet, läste på lapparna för att sedan lägga mig på sängen stoppa huvet i kundden och bara SKRIKA rätt ut, och få ut det som gör så ONT i kroppen!!! Det är ju så man fungerar.. Repition... En annan sak som jag även sa till mig själv och hade som ett eget mantra när det var jobbigt var:

JAG VILL

JAG KAN &

JAG KOMMER SEGRA!!

och det gjorde jag med!! Det är fortfarande en kamp emellanåt i huvudet...

Men det är JAG som segrar!!!

Jag skall säga att just nu sitter jag faktiskt och undrar lixom... neee.. orkar inte mer jag är bläääääää...... och vill bara , ja jag vet inte vad jag vill...

lr ja.. jag och jag.. det är inte JAG som känner så.. det är den andra häxan...

ja de jag vill komma med med detta är.. att jag trotts att jag inte lever med anorexia längra, faktsikt har mina tankar mer eller mindre.. men jag aggerar inte efter dem!!!

och det är skönt att inte göra det.. men hade jag gjort det, så hade jag INTE suttit vid datan nu, och inte ätit något av det jag ätit idag.. så nej.. jag har inte anorexi längre...

men jag brukar säga såhär, att jag är inte sjuk i anorexi, jag är inte heller frisk... jag är fri från min anorexi, och jag har lärt mig att leva med mina tankar och aggerar inte efter dem!!

för jag tror att jag alltid kommer ha mina tankar, mer eller mindre.. bara att jag får låta dem passera!!!

och det är det jag gör!!

för det livet är inte värt det..

den smärtan, den ångesten, man blir asocial, man orkar inte, man är å jävla självupptagen...

man skadar inte bara sig själv, man skadar faktiskt andra i sin omgivning!!!

Nu har jag börjat leva igen... och det var inte en dag för tidigt!!!

för allt jag missat under mina år.. nej...

Livet är verkligen så mycket mer, bara focusera på det som är värt något i livet.. något att kämpa mot och för, så ser man sedan.. att kämpandet och smärtan är värt det!!

även om det absolut inte känns så när man är mitt i det, så går det faktiskt att ta sig ur det.. men det tar otroligt lång tid och det gör otroligt ont!!!

Men jag gjorde det.. och jag ångrar det inte för en sekund!!!!!

Och hon har fått kontackt med Friskis och Svettis i Skövde, och de har ett stort intresse på att få höra mig komma och prata om Anorexia, så till våren kommer jag att komma dit och föreläsa för dem.. så det skall bli riktigt spännande...

Och så skall hon även kika på om vi kommer lägga in en föreläsning redan nu i Höst med fast datum och plats, då vem som helst får komma och lyssna!! så jag håller mina tummar för det=)

I måndags så stod jag ju på Skolmässan i Göteborg med ABK!!

Och det var intressant och givande, jag blev faktiskt chockad över att varje person (lärare) som man pratade med och frågade om dem hade märkt av anorexia eller ätstörningar över huvudtaget hos sina elever, hade faktiskt sett eller har någon med det nu!!

Visst vet jag väl att det är vanligt, men trodde inte att det var så pass så att de kunde säga så rätt upp och ner...

Då börjar man ju faktiskt undra varför de inte gjort någon form av insats tidigare!!

Ja vi har ett stort område att beta av och arbeta med.. Så bara man får ett frö sått så är det en börja iaf!!

Jag fick iaf igång en diskussion med vakten när jag hade handlat lite tilltugg, och hon var väldig trevlig och prata med och tyckte vi gör en bra insats!!=)

Och vet ni, jag gick in med tanken att.. Ja oki, jag är här i Falköping på en sluten vårdavd (som inte finns kvar idag), oki jag gör detta.. För de kan ju sin sak.. så om en vecka så är jag fri från min ätstörning och jag kan åter sätta migoch äta, och gå till jobbet... NO PROBLEMS...

eller INTE....

Nu är det tre år senare och först nu är jag fri från min anorexi och jag kan leva ett normalt liv....

Jag är dock fortfarande sjukskriven till 75%.. men är påväg till baka ut i arbetslivet!!!

Men det är verkligen inte vär det.. och det är svårt att komma tillbaka till arbetslivet såhär...

Jag menar... va faan jag e 24 år, (visst ingen ålder så sett) men ändå.. tänk vad mycket jag gått miste om!!!

Och jag har lixom inte ens hunnit börja leva ett liv... och jag kan ju inte påstå att folk e jätte pigga på att anställa någon som har vart sjukskriven i 3 år.. och inte direkt har jobbat mycket innan det...

tog ju studenten 2006, och har haft jobb till oktober 2008 då jag blev inlagd på avd 6B i falköping!!

min ätstörning började smått egentligen 2006; men låg på enrellativt jämn nivå till 2008 då det accelererade iväg totalt tills jag till slut inte åt något alls!!!!!

Och det var då detbörjade, jag kom till Falköping.. var där till mars 2009..... sen i September blev jag inlag på drottning silvias anorexi och bulimi avd. och var där till december,

2010 januari blev jag inlagd på capio Anorexi center i varberg och var där fram till Maj 2010...

Och efter det har jag fått kämpa hemma och försöka få upp min struktur i vardagen, klara av en normalitet och balans mella vila, motion och mat...

Och nu är det slutet av oktober 2011 och nu mår jag BRA!!

Snabba drag om hur min resa vart..

något ni vill ha utvecklat, frågor om eller vad som..

SKRIV:D

Och det gick grymmt bra för mig när jag hade min föreläsning!!

De va jätte intresserade av hela konceptet och började direkt på att spåna på olika sammanhang som de skulle kunna använda mitt budskap i!!!

Så kul att intresset är så stort:D

Pratade med dem på Sensus med om att länka till min kontakt, så om någon som läser detta vet med sig att intresse finns så kan de boka en föreläsning med mig!!

Jag vet att jag vart dålig på at komma igång med denna sida ordentligt.. men det kommer jag lovar!!

kan iaf säga att jag fått bra respons från folk och det är jätte kul!! Det värmer i mitt hjärta att folk har vart så positiva till denna bloggen, och att jag har kunna så lite frön och faktiskt tipsat och så!!

det vill jag ha mer av:D

men jag har laggt upp 2 olika länkar nu ikväll.. en som är om man behöver vård för sin ätstörning, och en som är mentor, föreläsningar och mer idiellt arbete av personer som haft ätstörningar eller vart anhöriga! (där bland jag är med i)

Jag har laggt upp länkarna, för att jag tänker att det säkert tittar in någon här som kke känner någon som har problem, eller att man själv behöver ta steget.. så det är som ett tips för ER!!!

Anars då.. så skall jag ju ha mitt föredrag i morgon.. så nu e de sängen som gäller och hoppas på lite sömn!!

ha de gott så länge.. så åter kommer jag i morgon med in tell om hur det gick;D

Skal bli kul att komma ut och uppmärksamma det hela.. Men nu har jag istället kommit i en svacka då jag blir rädd för, tänk om ingen blir "intresserad" av det jag pratar om... och framför allt.. hur skall jag framföra till ungdommar, att det är inte värt det.. när reklamen bara matar in bilder, tidninger, modeller, kändisar.. det är banta hit bli av med 4 kg på BARA 3 veckor osv ovs.. och få dem att bara... nej det är inte värt det.. gå emot strömmen och gör tvärt om..... hmmm

nej, måste tänka positivt... men det är dock en svår grupp jag skall försöka vända.. men kan ju inte göra annat än att förmedla och sedan får de göra vad de vill med den infon.. Jag har väl iaf sått ett frö hos dem!!

Ja, ja.. på torsdag morgon skall jag ha föredrag för sensus.. så de e väl bara att läsa in och prenta och köra.. så kke inte skriver på nån da lr så!!

men kommer självklart berätta hur det gått och vad det är för respons:D

och glöm inte.. frågar man inget får man inget verta!!