Ny start!!

Var väldigt längesedan jag skrev här.....
Men har verkligen vart sååå otroligt mycket runt om kring mig!!!
Som sagt så tog jag beslutet i Januari att gå ifrån min sambo...
Så har sedan dess bott hos en vän i min resväska...
Och bara det är frustrerande och jobbigt....
Men i allt detta så har jag skaffat mig en helt egen lägenhet och håller nu på att flytta in i den!!
Jag har skaffat mig ett vikariat på 70% som usk:a... och ser ut att bli fortsättning på det:D
Skaffat nya vänner, och bekanta...
Och vet ni vad...
Att trotts detta svåra beslutet så känner jag att det är det bästa beslutet jag tagit!!!
Jag har en innre harmoni och mår så otroligt bra..
Jag älskar min tillvaro och mitt nya liv..
Och ser verkligen fram emot att komma iordning runt om kring.. För då är det bara att vara och leva!!!
Så även om något känns hur jobbigt som helst och svårt att göra, så skall man ta steget och göra det!!
För efteråt så känns och blir allt sååå bra!!
jag kommer nog aldrig ångra detta beslutet iaf och är grymt glad att jag vågade ta det!!

Oj Oj...

Nu så har jag snart min andra föreläsning...
Och jag börjar allt bli lite nervös...
Känns lixom som om jag har sååå mycket just nu att göra!!!

Men idag så fick jag en förfrågan om att kke ha en föreläsning för att gym här i Mariestad...
Så de känns ju sååå toppen om de skulle vilja det och att det blir så!!

Annars så har jag fått ett vick i 3 veckor!!!
Så de e ju hur toppen sopm helst!!
Allt e ju bättre än inget!!!
*SWEET*

Få prata...

Det måste ändå vara bland den bästa medicinen..
Vare sig man e gamal eller ung...
Få prata av sig om man är ledsen eller mår dåligt..
Ventilera och bolla sina bekymmer och problem!!
Jag vet att det låter som ett ja.. va vet jag..
Men det är faan den bästa medicinen..
Jag vet när jag jobbade innom vården så sa en tant til mig att det var det bästa.. att bara få prata och att ha någon som lyssnar på en!!
Och det är verkligen sant..
När jag var sjuk så gjorde det så mycket att få prata med någon..
Det har jag ju förstått nu i efterhand att det var så...
Men det gjorde verkligen hur mycket som helst..
Och än idag so känner jag det med att jag föreläser..
Det är skönt att fortfarande få prata om det..
Och att jag förhoppningsvis på vägen kke hjälper någon annan!!!
Så våga prata om ni inte mår bra, för att bara spara det innom sig och bygga det på hög så blir det bara för mycket och en enda börda!!!!!

Sweet!!

Trotts motgångar och att jag inte fick jobbet utomlands och allt det så låt jag inte upp och la mig ner för det!! Nej och se det resultera i något mycket bra!! Jag har nu fått en lägenhet i Mariestad!!! En fin 2:a med utsikt över vattnet:D Tänk... Snart 25 år och detta e MIN FÖRSTA egna lägenhet!! Skall faktiskt bli skönt och kul att få ha något som BARA är MITT... En egen fristad lixom!!! Och så skall jag även gå introduktion nästa vecka en att börja jobba!! Så se allt går bra nu!! Det vill till att man inte ger upp vid motgångar!! Det som inte dödar det härdar!! Annars så e de ju fredag idag då, och en dag närmare lördag!! Som kommer bli bästa lördagen på LÄNGE!!! En hel tjej dag/kväll med väninnan... Spa på dagen 3 rätters och utgång!! Jag LÄNGTAR!!

Så sant!!

Känns som jag lägger upp bara bilder och tjatar om att en bild säger mer än tusen ord!!!
Men det gör faktiskt det...
Denna består i och för sig av ord, men ändå:P
Så otroligt sanna ord!!

Pausa

Phu.... Något som jag verkligen kände av idag var att jag MÅSTE stanna upp och Pausa... Känner att jag INTE lever som jag lär just nu!!! Vara här och nu lite vore inte alls fel!! Är väl kke inte så konstigt att jag är om mig och kring mig just nu.... Men skall bli SÅÅÅÅ skönt när man fått ordning på tillvaron och har en fast punkt och slipper allt fläng åkande och planerande!! Blir en enda stress när man inte alls vet var när eller hur .... Men förut var bristningsgränsen för mig!!! Hoppas på att iaf få sova i natt... Då är man ju ett steg närmare stabilitet. Och kke stanna upp lite i morgon och göra om mindfolness!!!! Japps får bli de efter jag simmat i morgon tror jag allt!!!

Nedräkning!

Nu räknar jag dagarna....
Åååå varför skall man längta så??!!
Det är klart att det är kul att man har något att längta till och se fram emot...
Men det är ju sååå grymt jobbig känsla samtidigt tycker jag!!
Rastlös, inget e så JÄTTE kul.. och man bara väntar väntar och väntar lite till...
Känns verkligen som att tiden bara står helt och hållet still!!!
aaaa...... va jobbigt det är!!!

Så nu börjar man räkna neråt då....
En dag närmare iaf=)

hehe.. lite rätt har man väl!!


Det ångrar vi människor

1. Uppfyllt sina drömmar, i stället för att lyssna på andra.
– Det här var det vanligaste av allt. Många hade inte ens uppfyllt hälften av sina drömmar, och tvingades dö med den vetskapen. De önskar att de levt sina liv som de själva velat, och inte det liv som andra förväntade sig att de skulle göra.

2. Inte jobbat så hårt.
– Varje man sa likadant. De missade sina barns uppväxt och hade velat spendera mer tid med sina fruar. Alla män jag pratade med ångrade djupt att de hade låtit jobbet ta så stor plats i sina liv.

3. Vågat säga ifrån.
– Många människor höll tyst för att inte riskera vänskapen med andra. Som ett resultat av det fick de alltid böja sig och fick ett mediokert liv, utan chans att bli den de verkligen hade kunnat bli. Många utvecklade en bitterhet över detta.

4. Haft bättre kontakt med vännerna.

– Det är först på dödsbädden som de flesta människor inser hur mycket de saknar sina vänner. Och under de sista veckorna av livet är det svårt att få kontakt med alla. Många av patienterna hade haft fullt upp med sina egna liv och tappat kontakten med sina vänner. Alla saknade dem när de dog.

5. Tillåtit sig själva att vara gladare.

– Många förstod inte förrän på slutet att känna glädje är ett val man kan göra. De hade stannat i gamla hjulspår och behållit den familjära säkerheten. Rädsla för förändringar hade gjort att de låtsades vara nöjda med tillvaron, fast de i själva verket längtade efter att få skratta på riktigt och ha riktigt kul igen.

Källa: The Guardian

Det är så roligt... Jag har skrivit mycket det sista om att man skall uppfylla sina drömmar och våga här i livet!! Och att jag har påbörjat min resa och att jag har delmål och hur bra och glad man blir när man nått de målen!!!
Och här har vi ju svaret!!
Faan va glad jag blir.. kke man dör lycklig då;P

Tänk positivt!!

Skrev ju för ett tag sedan att man skall följa sina drömmar, och att bag har påbörjat mina osv... Och detta hör verkligen ihop med det!! För tänker man positivt så sänder man ut positiv utstrålning och positiva tankar, som resulterar i att det hela slutar bra!!! Igår fick jag mail från en på kursen som skrev att den är jätte nöjd med kursen och och jag e toppen:D Så gick på stan och småskratta för mig själv... Och idag har jag vårt i Stockholm på arbets intervju, och känns som de gick bra!! Vänta två veckor på svar nu då bara!! Men iaf, på vägen hem nu på tåget så satte sig en gubbe breve mig och prata... Ochde första han fråga va om jag jobbar med människo!!?? Ja säger jag... Det märks på han, din personlighet och allt... Så vi satt å tjöta en bra stund!! Och sen när han klev av så sa han att jag tror du kommer få jobbet du sökt bara. För din utstrålning och vänlighet!!faan de värmde och gjorde min kväll iaf:D Så tänk positivt och var positiv... Då blir slutresultatet BRA!!!

Följ drömen!!

Ja nu kan man ju tänka att det låter...... ja jag vet inte hur jag skall säga!!!! Men man måste ju ha drömar här i livet och försöka nå dem... För vad är det annars som man lever för!!??
Och det kan vara en liten dröm eller en helt enorm dröm som man kke knappt ens kan nå till....
Men bara grejen att man sätter upp mål och har något att sträva efter och jobba emot!!
Jag har satt upp mål och har MÅNGA drömar som jag vill försöka fullfölja....
Och jag vet ente ens om allt kan uppfyllas... Men jag har ändå påbörjat många av mina drömar och det är ju först då som jag vet om det  finns en möjlighet för mig att nå till toppen av en dröm...
Men bara kännslan av att jag försöker göra en förändring i mitt liv, och att jag kämpar för att nå dit...
Även fast det är motgångar på vägen och att man tar 2 steg fram och 1 steg tillbaka så får man ju inte ge upp....
kke att man får lägga det på hyllan, hellr det än att man ger upp helt!!!
Jag har satt del mål på vägen...
Och när man har nått det målet.. Det är en sådan lycko rus dels att man har upnått målet, men också vetskapen om att man faktiskt är ett steg närmare drömen!!!
Jag har kommit fram till att jag vill försöka kunna leva mitt liv med saker som JAG vill göra... och inte leva i vardagen och gåi samma trall bara för ATT...
Som många gör, för att man inte vågar ta steget utanför den trygga zonen som man har runt sig!!!
Man kan ju börja med något litet... och inte gå in på den största och svåraste direkt, och bli skrämd för att man inte lyckas med det man vill upp nå!!!

Bättre Förr!!


För ett tag sedan så så lyssnade jag på radion och de prata om ordbegreppet "Det var bättre förr"..
Och de kom väl fram till att det inte var så jätte mycket bättre förr...
Och till viss del så har de ju rätt...
Men tittar man på detta..
Ja då va de ta mig sjuttan bättre förr!!

Kurvor är VACKERT och KVINNLIGT!!!
Nu är kvinnor bara urmärglade och magra..
Ser ut som små barn...
Nej fyyyy.....
Tänk om man ändå kunde få ha sådana vackra kurvor som dem!!!!

Siffror!!

Allt detta tjat om siffror BMI och hit och dit!!
För det första så är det inte siffrorna på vågen som skall bestämma hur man mår....
Jo visst till en viss del är det väl klart att det spelar roll...
Är man mycket överviktig eller underviktig så har det ju en fysisk påverkan...
Men annars så är det ju inte skillnaden på några kilon som skall bestämma om man är lycklig eller inte!!



Så har jag ju levt mitt liv i många år!!
Men spelar inegn roll vad det stod för siffra... För ändå var man ALDRIG nöjd!!
Nu äger jag inte ens en våg längre...
Utan det är helt hur jag känner mig som jag mår!!
Så känner jag att jag e förjävla snygg en dag...
Ja tro faan då e jag de med!!
Å har jag en sunk dag.. ja då e de helt enkelt så!!!

Men iaf.. åter till detta med BMI som jag tänkte ta upp lite!!
För det är verkligen så oerhört vilseledande!!
För muskler väger mer än fett... så då har man ju automatiskt ett högre BMI och kan då lika väl räknas som fetma eller övervikt... även fast man inte är det!!!
Och sedan alla dessa olika anspråk om vart gränsen går till underviktg...
En del säger 18, endel 19 och en del 20....
Det är jätte vilse ledande!!
Men i de senaste behandlingarna jag vart så har de gränsen vid 20...
För då har man en ytterst liten reserv om man skulle bli sjuk eller vad det må vara...

Men då är det ju det.. att i tex Thailand där de är kortare och gennerellt mindre.. jag då måste ju gränsen vara lägre äbn för oss här i Norden som är större!!
Så de har sagt att 20 är den nordiska gränsen!!

Men sen är ju det ju även skillnad mellan en manlig kropp och en kvinnlig kropp...
Så där missvisar det ju även på BMI..
För kvinnor har ju större fett procent än vad en man har..
Vi har bröst, behöver höfter för att kunna föda osv!!
Så jag tycker helt enkelt att de skall ta och tänka om vad det gäller BMI och komma fram till någon bättre mätning!!!!

Bara DU!!

Många tänker att ja bara jag söker hjälp så blir det bra!!
Jag blir fri och frisk...
Men riktgt såååå enkelt e de ju faktiskt inte!!
Du får hjälp med verktyg och vägledning...
Men i slutändan så är det BARA DU som kan göra förändringen!!

Tro mig jag vet....
När jag första gången blev inlagd tänkte jag..
Faan va bra, de kan ju sin sak.. så om en vecka e allt som det var innan!!!
Bara för i min tanke var det ju DEM som kunde göra förändeingen hos mig och mitt beteende!!
Det klart att jag fick hjälp med verktyg och lotsning hur jag kan vända min tanke....
Men det var inte för ens JAG bestämde mig för att jag ville mer än att vara sjuk...
Mer än att leva i min Anorexi....
Först då... När jag vågade ta det steget... Då började jag SAKTA men SÄKERT bli bättre!!!
Och nu är det då ca 4 år senare.... Kontra det med min vecka som jag trode det skulle te!!!

Det är ju först nu efteråt som JAG inte kan förstå hur jag kunde tillåta det att gå så långt!!
Tänk om jag vetat det jag vet idag, och vilken tid det tar...
Då hade jag nog inte gjort det!!!


Respons!!

Ååå jag kan ju börja med att skriva att min föreläsning gicj JÄTTE bra:D
Denna gången var jag inte ens nervös för att ha den!!
Det blev grym respons med brainstorming om hur var och när... Så nu hopps jag verkligen på att de ska rulla på för mig:D Kul också att jag fått mycket respons på bloggen och att folk intresseras av det jag skriver!!!!
Annars då så e det en rätt flängig och flacig tid för mig nu med mycket att dona med, planera och reda ut...
Så kan vara så att det blir lite dåligt skrivet och så tills jag kommit till rätta!!
men ska försöka få in ett inlägg när jag hinner!!!

Mycket känslor!!

Sorry att jag vart dålig på att skriva!! men har verkligen vart så mycket runt om nu med känslor och jg knappt vet ut eller in!!! men men.. idag så skall jag iaf in till Sensus och hålla en prov föreläsning riktad mot ungdomar.. För att se om jag även kan leverera på den ffontetn!!! Håller mina tummar och kommer skriva hur det gått!!!

Hur vet man?!!?

Nu skriver jag om känslor här idag...
Och det handlar om kärlekskänslor!!!
När man var sjuk i en ätstörning så kan man inte skilja på vad som är vad...
Eller ens kunna känna igen känslor!!!

Och det är det jag funderar på och undrar om...
Hur vet man om man fortfarande älskar någon??!! och inte bara e ihop av skuldkänslof eller för att det lixom bara har blivigt vardag.. vart går gränsen mellan kärlek och att det övergått i ten vä skap?!?!
Jag menar... Om man levt ihop med någon i många många år, och har gått igenom mycket ihop!!!
Och sen att komma tillbaka från en hemsk tid och sedan somen nh mänisk!!
Kan det vara så att man växt från varandra??!!
Eller är det bara att man är förvirad, och tror att det skall vara så mycket mer i ett förhållande... Att faktiskt inte är så mycket mer i ett förhållande, det är lixom "svenson" och händer inte sååå mycket...

Tror jag blir knäpp snart!!!

2 Råd!!

Detta inlägg vill jag tillägna Anhöriga, när och kära. Vänner eller vad ni nu kan vara till någon som har en ätstörning!!

* TA INTE ÅT DIG!!
Och det är jätte viktigt!! För som ätstörd så är man precis som två olika personligheter..
Den ena är det vanliga JAGET!! Och det andra är ätstörningen!!
I mitt fall kallade jag det ragatan...
Och det var precis vad jag blev!! Jag blev enormt elak om Ragatan inte fick sin vilja igenom..
Skrek, gapade och slog mot min sambo i ena stunden...
Medans jag i nästa stund växla om till MIG och börja gråta för att jag var så elak....
Och det klart att det måste vara hur jobbigt som helst som närstående att se och ta emot ALL skit som Ragatan kastar ur sig....
Men det vill till att INTE ta åt sig.. För innerst inne så ropar JAG något helt annat... "Hjälp mig" , "Jag orkar INTE mer" osv...

* STÅ EMOT!!
Och det är verkligen också A och O i det hela...
För när man då står där och får ALL skiten, skriken, gnällen och gråten...
Så skall man också kunna stå emot Ragatan och hjälpa JAGET!!
Även fast man ser sin nära få såååå ont i själen och allt...
Att inte vika sig och lyssna på Ragatan och kke låta sin dotter,son,sambo, vän eller vad det än må vara..
Att inte låta denne slippa äta den där såsen eller vad det kan vara..
Bara för att man vet att det blir lugnare då och att personen i fråga inte mår så dåligt i stunden!
NEJ!!!!
Detta är bara en flykt..
Ett sätt för att dämpa ångesten..
Det man egentligen gör då är att FÖDA RAGATAN & STJÄLPA JAGET!!!

För det som måste göras för att man tillslut skall dämpa ångesten och rädslan är att gå emot gå emot och åter gå emot.. För att sedan också stå ut i smärtan och ångesten...
För tillslut blir den inte lika stark och påtaglig....
Och man lär sig se att det är inte farligt!!!



Good feeling!!

En vanlig fråga som jag fick när jag var sjuk var hur jag såg på folk i min omgivning, och om jag såg dem som extremt feta och stora bara för att det var så JAG såg på MIG själv!!!
Och jag förstår frågan mycket väl!!!
Men så är det INTE!!!

Man ser inte omgivningen mer anorlunda än hur jag såg på dem innan...
Jag mer eller mindre avunadades deras utstråling, kurvighet och att de såg ut att verkligen må bra med sig själva och njuta av livet!!
Jag ku de titta på tjejkompisar som gick arm i arm med varandra och gick och åt på något gott...
typ en glass eller någon godis eller vad som!!
Medans jag själv gick med ett äpple i handen och hade superångest och inte viste vart jag skulle ta vägen..
Helt "susig" i huvet, avskärmad och disträ för den innre kampen som jag då stred med!!

Men IDAG, ja just idag när jag kom ur duschen och kika i spegeln (vilket jag ALDRIG ku de göra förut)
så fick jag känslan av ja,a.. Rent ut sagt... Faanva snygg och sexig jag är!!
Kände mig nöjd när jag stod där framför spegeln...
Och ändå har jag ätit godis, kakor och massa jul mat,nötter och allt vad det kan heta!!!
Och jag är snygg ändå;P

Då kan man ju jämföra med det jag skrev innan.. Ku de inte ens äta ETT äpple och inte ens se mig i spegeln och verkligen avskydde det jag säg.. För det jag såg var ju inte heller verkligheten!!
Så nej jag vill INTE dit igen....
Och den känslsn jag har idag vill jag INTE skall försvinna!!

Dåligt att vara snygg!!

Dåligt att vara snygg. Det är inte
alltid så kul att se bra ut, skriver sajten
Psyblog. Här är tre saker som kan vara
dåliga med att vara vacker: 1. Studier visar
att attraktiva har svårare att få jobb om
den som anställer är av samma kön, eftersom
man har en tendens att se snygga
som mer av ett hot. 2. Vackra människors
framgång tillskrivs oftare tur eller
deras utseende än deras talang.
3. Snygga kvinnor har svårare än mindre
attraktiva kvinnor att få jobb som
anses vara macho, som fängelsevakt
eller mekaniker. /TT Spektra
Dåligt att vara snygg. Det är inte
alltid så kul att se bra ut, skriver sajten
Psyblog. Här är tre saker som kan vara
dåliga med att vara vacker:
1. Studier visar
att attraktiva har svårare att få jobb om
den som anställer är av samma kön, eftersom
man har en tendens att se snygga
som mer av ett hot.
2. Vackra människors
framgång tillskrivs oftare tur eller
deras utseende än deras talang.
3. Snygga kvinnor har svårare än mindre
attraktiva kvinnor att få jobb som
anses vara macho, som fängelsevakt
eller mekaniker. /TT Spektra
Detta var en liten notis som jag hittade i våran lokala tidning!!
Och det är lite kul att de skriver sådana här saker...
Nu när vi trotts allt lever i ett sådant samhälle där många strävar efter perfektion och ideal!!

Jag drog på läpparna när jag läste detta!!
För hellre är jag vacker på insidan... Och självklar vill man väl se bra ut med... Men att det jag menar är att man är vacker som man är!!
Och är man vacker på insidan så speglar det sig på utsidan!!
Så nu tänker jag LYFTA mitt huvud=)
Och vara stolt för den jag är!!

1 million males

Hej alla mina vänner!! kände att jagbara villevisa enna och som jag sagt en bild säger mer än tusen ord!!
Folk tror ju att detta inte är vanligt bland killar och att det bara är unga tjejer som lider av anorexia.. Men det är ju inte riktigt sant!!
Men det är ju dock så att bara för att det är så förutfattade meningar om det, så har killar faktiskt svårt att komma fram och ävdn svårt att själva komma till insimten att de faktiskt lider av en anorexi!!!

RSS 2.0