Imadeit

Jag skall säga att just nu sitter jag faktiskt och undrar lixom... neee.. orkar inte mer jag är bläääääää...... och vill bara , ja jag vet inte vad jag vill...

lr ja.. jag och jag.. det är inte JAG som känner så.. det är den andra häxan...

ja de jag vill komma med med detta är.. att jag trotts att jag inte lever med anorexia längra, faktsikt har mina tankar mer eller mindre.. men jag aggerar inte efter dem!!!

och det är skönt att inte göra det.. men hade jag gjort det, så hade jag INTE suttit vid datan nu, och inte ätit något av det jag ätit idag.. så nej.. jag har inte anorexi längre...

men jag brukar säga såhär, att jag är inte sjuk i anorexi, jag är inte heller frisk... jag är fri från min anorexi, och jag har lärt mig att leva med mina tankar och aggerar inte efter dem!!

för jag tror att jag alltid kommer ha mina tankar, mer eller mindre.. bara att jag får låta dem passera!!!

och det är det jag gör!!

för det livet är inte värt det..

den smärtan, den ångesten, man blir asocial, man orkar inte, man är å jävla självupptagen...

man skadar inte bara sig själv, man skadar faktiskt andra i sin omgivning!!!

Nu har jag börjat leva igen... och det var inte en dag för tidigt!!!

för allt jag missat under mina år.. nej...

Livet är verkligen så mycket mer, bara focusera på det som är värt något i livet.. något att kämpa mot och för, så ser man sedan.. att kämpandet och smärtan är värt det!!

även om det absolut inte känns så när man är mitt i det, så går det faktiskt att ta sig ur det.. men det tar otroligt lång tid och det gör otroligt ont!!!

Men jag gjorde det.. och jag ångrar det inte för en sekund!!!!!