Imadeit

Och vet ni, jag gick in med tanken att.. Ja oki, jag är här i Falköping på en sluten vårdavd (som inte finns kvar idag), oki jag gör detta.. För de kan ju sin sak.. så om en vecka så är jag fri från min ätstörning och jag kan åter sätta migoch äta, och gå till jobbet... NO PROBLEMS...

eller INTE....

Nu är det tre år senare och först nu är jag fri från min anorexi och jag kan leva ett normalt liv....

Jag är dock fortfarande sjukskriven till 75%.. men är påväg till baka ut i arbetslivet!!!

Men det är verkligen inte vär det.. och det är svårt att komma tillbaka till arbetslivet såhär...

Jag menar... va faan jag e 24 år, (visst ingen ålder så sett) men ändå.. tänk vad mycket jag gått miste om!!!

Och jag har lixom inte ens hunnit börja leva ett liv... och jag kan ju inte påstå att folk e jätte pigga på att anställa någon som har vart sjukskriven i 3 år.. och inte direkt har jobbat mycket innan det...

tog ju studenten 2006, och har haft jobb till oktober 2008 då jag blev inlagd på avd 6B i falköping!!

min ätstörning började smått egentligen 2006; men låg på enrellativt jämn nivå till 2008 då det accelererade iväg totalt tills jag till slut inte åt något alls!!!!!

Och det var då detbörjade, jag kom till Falköping.. var där till mars 2009..... sen i September blev jag inlag på drottning silvias anorexi och bulimi avd. och var där till december,

2010 januari blev jag inlagd på capio Anorexi center i varberg och var där fram till Maj 2010...

Och efter det har jag fått kämpa hemma och försöka få upp min struktur i vardagen, klara av en normalitet och balans mella vila, motion och mat...

Och nu är det slutet av oktober 2011 och nu mår jag BRA!!

Snabba drag om hur min resa vart..

något ni vill ha utvecklat, frågor om eller vad som..

SKRIV:D